Ekonomipristagarnas forskning har stark koppling till finansiell rådgivning

Årets nobelpristagare i ekonomi har fördjupat sig i frågor kring aktiekurser och aktiemarknadens rationalitet. Henrik Andersson, lärare och ämnesexpert i Finanskompetens licensieringsutbildningar, har mött två av tre pristagare. Här berättar han om sina intryck och om deras forsknings betydelse för finansiell rådgivning.

Henrik AnderssonNobelpriset i ekonomi, eller den mer korrekta benämningen; Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, går i år till amerikanerna Eugene Fama, Lars Peter Hansen och Robert Shiller.

Henrik, du har mött ett par av pristagarna, eller hur?
– Ja det stämmer, som doktorand hade jag förmånen att spendera ett år vid Chicagouniversitetet. Jag hade då både Fama och Hansen som lärare. Detta var drygt 10 år sedan.

Vad fick du för intryck av dem?
– Lars Hansen framstod som en väldigt sympatisk person. Jag hade honom endast i en mindre kurs som hette ”Continuous time macroeconomics”. Eftersom jag jobbat en del med ”continuous time finance” så tyckte jag det skulle kunna vara kul att se hur man kunde använda dessa kunskaper även i andra sammanhang, men ska jag vara ärlig så fanns det inte många likheter.

Fama hade jag desto fler gånger som lärare. Optionsteori undantaget så finns det inget område inom finansiell ekonomi där han inte bidragit. Ändå är det nog mest hans sätt att resonera omkring ekonomiska problem som jag haft störst nytta av. Faktum är att jag ibland vid handledning av studentuppsatser ställer mig frågan; vad skulle Fama ha sagt om detta?

Fama har tidigare haft ett ryckte som en väldigt tuff person. Det stämmer säkert, men personligen märkte jag inget av det. Möjligtvis är det väl hans position som en av världens absolut främsta finansiella ekonomer som gjort att han inte har haft något att bevisa under senare år. Generellt kan man väl säga att både Hansens och Famas dörrar alltid stod öppna om man kom med intressanta frågeställningar. Att bara titta in för lite småsnack var dock inte att tänka på.

Det finns en intressant skröna om att den främsta merit man kan ha på Wall Street faktiskt inte har något med vare sig track record på finansmarknaden, akademiska titlar eller priser att göra. Den allra tyngsta meriten är att ha varit TA, Teaching Assistant, åt Eugene Fama. Det är kanske inte helt sant, men säger ändå en hel del om Famas position.

Vad handlar pristagarnas forskning om?
– I grunden tittar de på om finansmarknaden är rationell eller inte. Motsvarar priset på ett finansiellt instrument bästa gissningen på det kassaflöde som instrumentet ger i framtiden? Ja, säger Fama, och pekar framförallt på det faktum att aktiemarknaden tycks kunna anpassa sig till ny information förvånansvärt snabbt och korrekt. Nej, säger Shiller, och pekar bland annat på att aktiekurser svänger mycket mer än de vinster och utdelningar som ska bestämma aktiekursen. Nobelkommittén tar inte ställning i frågan utan belönar båda, har någon påstått, men det handlar naturligtvis om graden av effektivitet och olika aspekter på densamma.

Vad i deras forskning är intressant för en finansiell rådgivare?
– Det finns nog inget annat område inom ekonomin där forskningen har en sådan direkt koppling till verksamheten som den har inom finansiell ekonomi. Den effektiva marknadshypotesen speglar en ideal värld och indexförvaltning är en direkt konsekvens. Liksom att varken företag eller investerare kan tajma marknaden. Företag borde därför ägna sig mer åt den operativa verksamheten och mindre tid åt finansiella frågor som kapitalstruktur och utdelningspolitik. Teknisk analys som en del investerare ägnar sig åt fungerar inte heller.

Å andra sidan förekommer bubblor i tillgångspriser. Shiller har flera gånger varnat för detta och, skulle jag vilja påstå, indirekt betytt väldigt mycket för den allmänna medvetenheten om att man inte ska lita blint på de finansiella marknadernas prissättning. Detta gäller framförallt mindre bolag. Det cirkulerar alltför många skräckexempel där småsparare satsat alldeles för mycket pengar i ”hypade bolag”, här har rådgivaren en viktig uppgift att varna spararna och medvetandegöra riskerna.

Är detta något du brukar belysa i licensieringsutbildningarna? I sådana fall inom vilket avsnitt och på vilket sätt?
– Valet av aktiv- respektive passiv förvaltning är en direkt konsekvens av vad man tror om marknadseffektiviteten. När det gäller Lars Hansen är kopplingen lite svårare eftersom han är statistiker. Rent tekniskt mäter vi inte risk som absolutavvikelse från medelavkastningen utan som den kvadratiska avvikelsen, eftersom detta ger ett mycket rikare statistiskt maskineri. Jag säger inte att Hansen bidragit till denna rikare teori, men får kanske påpeka det i framtiden.

Har din egen forskning någon koppling till deras?
– Faktum är att vi just nu håller på med en modell för aktiepriser som bygger på felprissättningar. Sedan måste man nog också säga att det är svårt att hitta någon finansiell frågeställning som inte anknyter till hur priser sätts på de finansiella marknaderna. Detta är naturligtvis väldigt centralt och relevant.