Från den 1 januari 2026 genomförs en av de största förändringarna i det svenska pensionssystemet sedan det infördes. Införandet av en Lagstadgad riktålder 2026 är en stor förändring, även om den successivt förberetts med stegvis åldershöjningar under ett antal år. Nu blir riktåldern den gemensamma, rörliga referensålder som flera centrala regler utgår ifrån.
Och viktigt: riktålder är inte pensionsålder.
Det är en beräkningspunkt som skapar mer likvärdiga villkor när medellivslängden förändras.
Riktåldern 2026–2030: huvudpunkterna
Riktålder: 67 år
Allmän pension: tidigaste uttag vid 64 år
Garantipension, bostadstillägg, inkomstpensionstillägg: tidigast vid 67 år
Sjukpenning, sjukersättning, A-kassa: upphör som huvudregel vid 67 år
Tjänstepension: avtalen styr; riktåldern påverkar inte uttaget direkt, men vissa kompletterande ersättningar följer riktåldern
Varför görs detta?
Pensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen: pension ska spegla hela arbetslivet.
När vi lever längre behöver reglerna följa med – annars blir villkoren ojämna mellan generationer.
Riktåldern ska därför fungera som ett gemensamt ankare.
Det gör gränserna mer förutsägbara, även om de varierar mellan årskullar.
Vad betyder detta i rådgivningen?
Riktåldern ersätter inte 65 år och är inte ett nytt “måste”.
Olika födelseår får olika riktåldrar, vilket gör att kundernas information – t.ex. på minPension – blir mer olika framöver.
Tidigare tumregler (“alla går vid 65” eller “66 år gäller för alla”) fungerar inte längre.
Rådgivningen behöver därför i högre grad utgå från kundens födelseår och den riktålder som gäller för just deras årskull.
Den här artikeln är en del av vårt månadsbrev "HEJ RÅDGIVARE!".
