Vi har bett en av våra ämnesexperter kring IDD Fredrik Wiberg från DLA Piper att svara på några aktuella frågor kring IDD.
1. Vilka väsentliga skillnader är det i FI:s beslutade föreskrifter FFFS 2018:10 som kom i somras jämfört med remissutkastet?
Jag skulle vilja lyfta fram två viktiga saker som har förändrats. Det första är att kravet på att samtliga i styrelsen för en försäkringsdistributör ska ha kunskap om regelverket om försäkringsdistribution nu har förändrats till att istället endast ställa krav på att ”någon” i styrelsen besitter den kunskapen. Det andra är att FI i de slutliga föreskrifterna har släppt på kravet att kunskapstest ska granskas av fristående person/företag alternativt oberoende granskare. Självklart finns det fortfarande ett krav på att tester ska tillhandahållas endast av de som har kunskap om både aktuella ämnesområden och hur kunskapstest ska utformas. Men kriterierna för oberoende och fristående hade gjort det svårt att skapa förutsättningar för en konkurrensutsatt marknad.
2. Finns det några skillnader i lagen samt i FI:s föreskrifter för försäkringsförmedlare kontra försäkringsföretag?
Även om Lagen om försäkringsdistribution (LFD) till skillnad från sin föregångare förmedlingslagen ska tillämpas även för försäkringsföretag så finns det en del skillnader. Den främsta är att försäkringsföretaget inte behöver tillstånd för försäkringsdistributionsverksamhet även om LFD ska tillämpas. De har redan tillstånd enligt försäkringsrörelselagen. En annan väsentlig skillnad är att försäkringsföretag inte, som övriga försäkringsförmedlare, har någon möjlighet att erbjuda rådgivning grundad på opartisk och personlig analys. Det finns också skillnader i vilken information som ska lämna till kund bland annat avseende vilka ersättningar som försäkringsdistributören uppbär.
3. Finns det några situationer kopplat till LFD som du tror kan bli utmanande för försäkringsdistributörer som utvecklar försäkringsprodukter?
Jag skulle tro att de nya kraven på att bestämma målgrupper, dvs. att på förhand beskriva för vilken kundtyp som respektive försäkringsprodukt ska passa till blir utmanande för den som utvecklar försäkringsprodukter. Inte minst gäller det försäkringsprodukter där försäkringstagaren enligt villkor har fått stor frihet att välja underliggande finansiella instrument i försäkringen och på så vis själv bestämma försäkringsproduktens profil. I dessa fall kan målgrupperna för produkten komma att vara otaliga beroende på vad kunden tillåts välja.
4. Finns det några situationer kopplat till LFD som du tror kan bli utmanande för försäkringsdistributörer som distribuerar försäkringsprodukter som andra har utvecklat, alltså de distributörer som typiskt sett redan verkar som försäkringsförmedlare idag?
Den främsta utmaningen ligger sannolikt i att hantera de intressekonflikter som befintliga ersättningssystem anses skapa i och med att ersättningen ofta kommer från tredje part i form av provisioner. Även om provisioner inte förbjuds rent generellt så gäller skyldigheten att hantera incitament som enligt lagstiftaren och FI anses uppkomma med anledning av hur dessa system ser ut idag.
För distributörer som ska förmedla försäkringsprodukter som andra har utvecklat finns en skyldighet enligt LFD att ta hänsyn till de målgrupper som är bestämda av utvecklaren. Det finns också skyldigheter att rapportera eventuella avvikelser från dessa målgrupper. Denna administrativa skyldighet kommer ställa högre krav på systemstöd för försäkringsförmedlare vilket i sig blir en stor utmaning.
